Enbart

Nu, är det enbart en vecka kvar i skolan.

Helt ärligt är det med blandade känslor...Det kommer kännas konstigt att lämna den här stan och framförallt jätte konstigt att måsta bo med pappa längre en 1 vecka vilket annars brukar räcka rätt fint, lämna människor som man umgåtts med nästan dagligen, få andra rutiner (kommer inte längre att funka att byta dygnsrytm) och jag som gillar mina just nu ;)
Det låter nästan som ett slutgiltigt hej då, men det är ju inte fallet :)
Det allra jobbigaste kommer som jag inte trott tidigare, det kommer vara att lämna dig. Men vi får se hur det blir vi vet att vi inte vill samma saker i livet, vi kämpar och två helt separata håll...men du får mig att må så himla bra! :)

Nu väntar en sommar med förhoppningsvis mycket sol och bad, det ända som verkligen gör att jag lägntar hem är mina vänner med sina osynliga vingar. Jag vet att jag inte är lätt att tas med, jag är en mycket vilsen varelse som skiftar hej vilt när det gäller det mesta men av någon outrgrundlig anledning finns de alltid någonstans i min närhet. Just nu sätter jag mitt hopp till min tro, den kommer förhoppningsvis att hjälpa mig med allt som cirkulerar i mitt huvud just nu.

Märkte en sak idag som de flesta iof redan påpekat för mig, jag hör väldigt dåligt i större grupp...haha! Undra hur många gånger läraren frågade mig saker idag och jag sa va typ 100 gånger, har iof också märkt att jag pratar högre och högre för jag hör inte mig själv...:P Detta gäller speciellt på krogen där folk kan komma och prata och jag ser ut som en fågelholk...haha Johanna och Jenny är mina personliga tolkar numer och tackar för att sommaren är här så att man kan gå ut för där hör jag alldeless ypperligt. :)
Nej ska ta och göra mig i ordning ska iväg på någon förhandsvisning, allt som är gratis är gott!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback