I det lilla lilla hörnet står en mycket kvävd liten flicka...
Överskriften summerar precis vad jag känner just nu och det är helt otroligt hur liten man kan känna sig....trött på sig själv är bara en början, trött på andra är en mycket bra fortsättning. Ibland förstår jag mig inte på bagateller jag orkar inte bry mig och framförallt orkar jag verkligen inte bry mig om andras bagateller....!?!
Jag brukar annars kunna ta väldigt mycket vara enormt tolerant men det verkar som om det är påväg att ta slut fasaden börjar krackulera och den verkliga "bitchen" är påväg fram för jag orkar seriöst inte hålla på linda in allting för att andra ska må bra och jag själv inte gör detta.
Därför att jag vet att det är påväg att börja krackulera är för att jag själv är väldigt prövad just nu och det gäller inte enbart skolan men det är verkligen det som är tyngst...sen om bara allt med familjen kunde lösa sig så skulle jag vara så enormt glad, men det verkar inte som om det skulle hända heller, trodde verkligen det skulle kunna lösa sig men shit sitter väl här snart utan varken mamma eller pappa och det svider enda in i själen men jag orkar inte bråka längre, det tar all kraft jag har kvar och nu när den är påväg att ta slut, så bakom den fasaden sitter det en väldigt liten och rädd liten flicka som inte vill ngt hellre än att hennes pappa ska komma och säga att allt ska lösa sig. Tyvärr kommer detta aldrig att ske och det grämer mig.
Vad jag än gör blir det fel och jag orkar snart inte ha något fel mer, det gör ont och det tar kraft. Tänk om man bara kunde försvinna för bara ett litet litet tag och sen komma tillbaka och hoppas på att allt skulle vara bra. (får man hoppas). Händer det 1 sak till så vet jag inte vad jag gör....Gud hjälp mig, vad skall jag göra?!?
Som sagt som du har förstått så mår jag inte tipp topp vid tillfället, men om det är något ni undrar över så snälla kom till mig och inte till någon annan det blir så oärligt då och respektera att det möjligen inte är något jag vill prata om, utan att detta är allt du kommer att få veta, för nånstan var det tvunget att komma ut.
Jag brukar annars kunna ta väldigt mycket vara enormt tolerant men det verkar som om det är påväg att ta slut fasaden börjar krackulera och den verkliga "bitchen" är påväg fram för jag orkar seriöst inte hålla på linda in allting för att andra ska må bra och jag själv inte gör detta.
Därför att jag vet att det är påväg att börja krackulera är för att jag själv är väldigt prövad just nu och det gäller inte enbart skolan men det är verkligen det som är tyngst...sen om bara allt med familjen kunde lösa sig så skulle jag vara så enormt glad, men det verkar inte som om det skulle hända heller, trodde verkligen det skulle kunna lösa sig men shit sitter väl här snart utan varken mamma eller pappa och det svider enda in i själen men jag orkar inte bråka längre, det tar all kraft jag har kvar och nu när den är påväg att ta slut, så bakom den fasaden sitter det en väldigt liten och rädd liten flicka som inte vill ngt hellre än att hennes pappa ska komma och säga att allt ska lösa sig. Tyvärr kommer detta aldrig att ske och det grämer mig.
Vad jag än gör blir det fel och jag orkar snart inte ha något fel mer, det gör ont och det tar kraft. Tänk om man bara kunde försvinna för bara ett litet litet tag och sen komma tillbaka och hoppas på att allt skulle vara bra. (får man hoppas). Händer det 1 sak till så vet jag inte vad jag gör....Gud hjälp mig, vad skall jag göra?!?
Som sagt som du har förstått så mår jag inte tipp topp vid tillfället, men om det är något ni undrar över så snälla kom till mig och inte till någon annan det blir så oärligt då och respektera att det möjligen inte är något jag vill prata om, utan att detta är allt du kommer att få veta, för nånstan var det tvunget att komma ut.
Kommentarer
Postat av: Karro
Vännen, nu blir jag orolig :/ Kom ihåg att jag alltid finns här om du vill prata! Puss
Trackback