zofiza

Just nu vet jag inte ut eller in, men min trygghet försvann i ett nafs...Jag vet att jag säger att döden är vacker men en dag som denna finns det inget vackert med det alls.

En enormt betydelsefull människa för mig, har lämnat detta jordiga liv för en färd mot himelen och sina systrar, det gör så fruktansvärt ont, det går inte att beskriva och jag vet inte om jag någonsin kommer komma över den smärta som finns inom mig. Det känns som om mina ögon håller på att svämma över, det tar aldrig slut och jag vill inte att det ska ta slut. 

Det känns som om det händer saker hela tiden men det här tog verkligen luften ur mig och mormor. Nu ska allt ordnas och jag vet inte om jag kommer och klara det men jag hoppas. 

Det är jobbigt något så frukansvärt men jag måste ta mig levende ur det här på ett eller annat sätt!

Just nu måste jag fokusera på mig själv och de närmaste.