zofiza

Ja, varför varför varför gör jag samma misstag gång på gång???

Alltid i sista minuten och jag blir liksom aldrig nöjd och varje gång säger jag samma sak....det här är det sämsta jag någonsin gjort och tyvärr så stämmer det nog denna gång!

Hmm vad har hänt sen sist?

Har hunnit packa ihop allt och till och med flyttat allt till Gävle, så numer får man väl kalla sig Gävlebo istället för Uppsalabo lite ovant men man vänjer väl sig är jag rädd.

Har börjat komma lite i ordning men långt ifrån klart, kommer inte heller göra något mer nu...för det fattas någon här just nu. Skönt att veta att han iaf har det riktigt nice, tur att någon kan slappa lite...å det tror jag behövdes också =)

Åter till flytten, TACK till världens bästa Therese som tro det eller ej stod ut med mig hela dagen...och utan henne skulle vi behövt åka 100 gånger till...så ni där ute som ska till och flytta ring till Therese för där har ni tjejen som verkligen kan det här med att packa.

Måste även ge en eloge till Pappa som var på riktigt bra humör....me like! Och Jr som faktist klev upp innan 12...imponerande...Tack för att ni ställde upp! Det värmer i ett stressat stundenthjärta.

Det enda som fattas nu är mitt andra hjärta....men nu är det inte så lång tid kvar =)

Nu ska jag sätta mig och skriva lite analys på uppsatsen...ska ju skrapa ihop ca 40000 tecken tills tisdagnatt...då behövs det flummas nu! Suck!

God natt till övriga, själv säger jag HEJJJJ till kaffebryggaren...min riktiga trotjänare i ur och skur.!

Är inne på min 10:de termin på hög/universitets nivå, men har jag lärt mig det här med planering än? Sorligt men sant är svaret nej, sitter nu här igen med x antal kurser samtidigt och försöker intala mig att detta kommer gå alldeless ypperligt men med sanningen i vidögat har jag väl kanske börjat inse att detta är omöjligt att ro i land. För hur tokigt det än må låta så känns det som om jag sitter på en lite ön med massa böcker runt omkring mig och datorn i mitten. och resan in mot land ska strax påbörjas och jag vägrar kliva ombord på båten som skall ta mig i land. För jag är inte klar här jag har inte hunnit allt jag har åtagit mig, detta är något jag skulle skämmas så otroligt mycket för om jag kom i land. För vad ska alla andra tänka? Det finns många som menar att plugga är väl världens enklaste grej och hur kan hon inte klarat allt hon tagit sig än, är hon för svag eller för osamart för att klara av teologistudier? Orkar man möta sådant? Eller sitter det enbart i mitt huvud? Undrar om man inte skall ta och enbart läsa 50 eller 100% i höst. men i sådant fall vad ska jag göra med min tid?? Kommer ju driva mig själv och andra till vansinne...drygt.! Men nu får jag helt enkelt ta våren först. Insåg idag att jag enbart har en månad kvar och hur sjukt är inte det.!

Håll ut där ute för det ska jag försöka göra här inne.!